Det har nyligen varit budgetdebatt i riksdagen. Egentligen skulle regeringens budget kunna sammanfattas i följande; först river de välfärdssystem som tex A-kassan och sedan lägger de tillbaka små skärvor under jippoliknande former, de slår på stora trumman för små satsningar på välfärden så att de åtminstone ska kunna framstå som "Nya moderater" men de är trots allt samma gamla högerspöken med stora skattesänkningar för de allra rikaste ( senaste paketet gav 4 ggr mer till högavlönad än till en sjuksköterska). Bo Lungren är nog nöjd nu när Reinfeldt slagit hans skattesänkar ambitioner och lyckats få till dem än orättvisare. Och miljöpolitiken verkar Centerpartiet ha glömt bort...
Här är i alla fall det budgettal jag höll :
Jag har tidigare jobbat i både äldreomsorgen och barnomsorgen. Jag har varit ensamstående mor. Jag vet hur hårt det slår när orättvisorna i samhället ökar och när konjunkturen i ekonomin viker. Det har visat sig att samma grupper alltid får stå tillbaka. Men så behöver det inte vara. Det går att förändra, även inför en lågkonjunktur.
Men regeringen har systematiskt arbetat för att öka orättvisorna i Sverige, tydligast syns det i de enormt stora skattesänkningarna till de rikaste. Förmögenhetsskatten har avskaffats, fastighetsskatten är lika oavsett om du bor i lyxkåk i Danderyd i eller ett radhus i Pite, de har infört subventioner till de som har råd med en egen hushållerska eller butler och slagit sönder A-kassan
Nu går vi in i en lågkonjunktur. Drygt 30 000 har varslats hittills i år och i september 7 st/ timme. Vi går in i den här turbulensen med ett svagare utbildningssystem än på länge: möjligheterna att vidareutbilda sig har kraftigt skurits ner. Det gäller allt från arbetsmarknadsutbildningar till antalet högskoleplatser.
500 000 har lämnat A-kassan, vilket regeringen nu indirekt medger är deras fel. Det betyder att vi går i lågkonjunkturen med svagare skyddsnät, för den enskilde och för samhället. Går ortens största företag omkull, räcker a-kassan för de uppsagda inte lika långt som förut. Det kan förvärra krisen, till exempel genom att den lokala detaljhandeln också tvingas säga upp folk. Risken att den orten hamnar i en nedåtgående spiral ökar, vilket gör det svårare för nya företag att etablera sig.
Nybyggnationen minskar med drygt 15 % redan nästa år. Samtidigt som vi vet att det behöver byggas. 123 kommuner har idag bostadsbrist. Trots det saknar regeringen ordentliga mål och insatser för byggandet. Det behövs nya energismarta bostadsprojekt och nya järnvägssträckningar, både för att hejda lågkonjunkturen och för att långsiktigt investera i Sveriges infrastruktur.
Krisen riskerar också att förvärras genom uppsägningar i välfärdssektorn. Vi kan dagligen ta del av alla neddragningar, Kiruna har inköpsstopp, Boden varslar 100 lärare, Sandviken spar 17 miljoner på skolan , Karskoga 25 miljoner på äldreomsorgen, Akademiska sjukghuset har ett sparkrav på 9 % nästa år. Kommunernas och landstingens skatteinkomster sjunker, men regeringen anser att det finns utrymme för effektiviseringar dvs besparingar och förvärrar konjunkturnedgången. Det finns folk att anställa i välfärden, och det finns pengar i statskassan för att göra det. Sveriges ekonomi behöver en tydlig signal: att staten inte kommer att bidra till en högre arbetslöshet. Keynes beskrev lågkonjunkturer som ett tillfälle att bygga vägar. År 2008 borde vi kunna se dagens kris som ett tillfälle att bygga oss ur oljeberoendet och rusta välfärden.
Regeringen väljer istället att än en gång dela ut statens överskott i form av skattesänkningar till de redan högavlönade. Det kommer inte att stärka Sveriges möjligheter att producera. Det kommer inte heller att sätta fart på konsumtionen – de som regeringen prioriterar främst är de som redan sparar på hög.
Men Reinfeldt sa i regeringsförklaringen att regeringen nu kan ge stöd till dem som kanske bäst behöver det. O vilka kan han då haft i åtanke? Han måste tänkt på män med förmögenhet och höga inkomster, boende i större villa i storstan. Topp 10 % i samhället, de rikaste, där 2 av 3 är män. Hur kan han annars förklara att Topp 10 får en knapp tredjedel av regeringens totala skattesänkningar och inkomstförstärkningar. Och i Expressen kunde vi nyligen läsa rubriken Skattebluffen höginkomsttagare får 4 ggr mer. De som bäst behöver det bäst är väldigt olika beroende på vems sida man står och vems problem man ser.
Enligt budgetpropositionen definierar regeringen en rättvis politik enligt följande: ”Fördelningspolitiken avser att åstadkomma en fördelning som i något avseende betraktas
som mer rättvis än den skulle ha blivit utan politiska ingripanden”
Vi bad RUT räkna på hur regeringens ingripanden hittills har påverkat inkomstfördelningen och rättvisan de här två åren.
Antalet fattiga tenderar att öka kraftigt Drygt 100 000 fler på 2 år. Andelen fattiga barn bland ensamstående föräldrar har nästan fördubblats under samma tid, 250 000 barn lever i ekonomisk utsatthet.
Enligt beräkningarna verkar det som att Topp 10 själva fick 40 % av inkomstökningen lika mycket som de 80 % i de lägre inkomstgrupperna fick dela på. Det motsvarar en real inkomstökning på över 5000 kronor per månad, på två korta år för de rikaste och en knapp hundralapp för dem med lägst inkomster.
Under samma två år med Anders Borgs ekonomiska regim verkar inkomstskillnaden mellan män och oss kvinnor ha ökat med omkring 1000 kr per månad. Av regeringens samlade reformer har 58 % gått till män och 42 % till oss kvinnor.
Bo Lundgren är nog nöjd. Trots allt som sades i valet, har överklassen i Sverige inte haft någon som helst anledning att oroa sig för att de gamla rikemansmoderater skulle ha förändrats.
Men Topp 10 är glad De hälsar att de gillar er definition av rättvisa och tackar så mycket för att ni ingripit.
Men Vi vet, vilket också forskningen visar, att länder med jämn inkomstfördelning växer snabbare än länder som präglas av stora inkomstskillnader. Men den här regeringen ser fattigdom som en nödvändig drivkraft för arbete och förkovran. Vad de blundar för är hur fattigdomen föder uppgivenhet, hur den begränsar människors möjligheter att välja ett produktivt liv, hur den drar undan både frihet och trygghet från människor. Fattigdom slår både mot den enskilde och mot hela samhället. Att skapa fattigdom är att bygga problem för framtiden.
Den situation vi är i just nu, med stora överskott och en stigande arbetslöshet, är som gjord för att börja investera långsiktigt i Sveriges ekonomi.
Ta välfärdsfrågorna till exempel. Personalen våra vardagshjältar i skolan, förskolan, vården och äldreomsorgen stressar och kämpar för att räcka till men de är för få. Klasstorlekarna är för stora, fritids- och förskolegrupperna likaså. Hemtjänsten täcker inte de sociala behoven. SKL har signalerat att redan nästa år kommer landstingen gå med underskott.
Istället för att frysa statsbidragen, och dra undan mattan för kommunerna när deras skatteinkomster sjunker, borde vi investera. När ska vi göra det, om inte nu? Enligt högerregeringen skulle kommunerna inte få mer pengar i högkonjunkuren, för då ökade ju skatteinkomsterna. Nu när lågkonjunkturen står för dörren är det ändå samma visa: regeringen fryser statsbidragen. Vi har fått ett nyliberalt moment 22: vilken konjunktur det än är, är det aldrig rätt att satsa på att anställa fler i välfärden. För de borgerliga sjunker värdet på sådant som är tillgängligt för alla tillskillnad från oss vänsterpartister där drivkraften är att göra det värdefulla tillgängligt för alla.
Vi behöver också ordentliga klimatinvesteringar. Miljömålsrådet kom fram till att hälften av de 16 miljömålen är omöjliga att nå till 2020 och ansåg att 5-10 miljarder behöver satsas för att skynda på arbetet. Regeringens svar blir att satsa på vägar istället för järnväg och att utreda miljömålen istället för att ta frågan på allvar och klimatpropositionen skjuts på till oviss framtid och regeringen sänker anslagen till biologisk mångfald med 200 miljoner
Att säga till den här oljeberoende regeringen att miljöskulden är ofantligt mycket större än statsskulden är väl som att hälla vatten på en gås. Det känns jobbigt men nödvändigt att konstatera att regeringen inte tar vare sig miljö eller klimatproblemen på allvar. Men borde inte även den krassaste klimatförnekare idag kunna konstatera att det land som inte sänker sitt oljeberoende tar på sig en obehaglig ekonomisk risk, så mycket som oljepriserna har ökat?
Men investeringarna uteblir. Låt oss istället titta lite på de satsningar regeringen flaggat för.
Regeringen säger sig satsa på vuxenutbildningen. Konkret betyder det att den nu får tillbaka samma pengar som regeringen drog bort för 2 år sedan och vi får färre platser än 2006. Om regeringen inte genomfört den och andra neddragningar på utbildningsområdet så kanske företagen inte haft brist på kvalificerad arbetskraft idag och vi stått bättre rustade. Utbildningsminister Björklund som är känd för att trixa med statistik kanske har inspirerat till den falska matematiken
Littorins sk satsning på arbetsmiljöverket för att stoppa dödsolyckorna på byggarbetsplatserna är ytterligare ett exempel på trixande, för Arbetsmiljöverket får bara tillbaka en femtedel av tidigare besparingar och det tas från arbetsmarknadspolitiska åtgärder nu när arbetslösheten ökar.
Regeringen säger sig nu satsa på pensionärerna. Men låt oss göra en jämförelse de har sänkt inkomstskatterna för förvärvsarbetande med 65 miljarder och för pensionärerna med 2 . Min mor är arg och besviken men inte förvånad över den orättvisa hon utsatts för. Hon har slitit och jobbat hela sitt liv, hon har gjort allt hon kan och ibland mer därtill. I dag är hon pensionär och anhörigvårdare. Hon och alla andra pensionärer ska enligt regeringen betala högre skatt än en som förvärvsarbetar. Jag förstår hennes ilska och blir själv arg för vem vill att ens mor ska diskrimineras. Vill du? Nej, jag tror egentligen inte någon vill det förutom den här regeringen. Som enda land i världen så har vi olika skattekvoter beroende på om du är pensionär eller förvärvsarbetande. Det måste ändras efter valet 2010.
En pensionär med månadsinkomst på 12 000 kr betalar nästan 500 kr mer i skatt per månad än en löntagare. - Stefan Attefall KD sa i radion förra veckan att regeringen istället satsar på de välståndsbildande krafterna de som skapar välfärd, det måste kännas som ett slag i ansiktet på alla de pensionärer som varit med och byggt detta samhälle. Kristdemokraterna sviker pensionärerna och satsar på sina välståndsbildande Topp 10 istället
Trots stora överskott i sjukförsäkringen sparar regeringen miljarder på sjuka människor. De historiska försämringarna av sjukförsäkringen har resulterat i att 70 000 långtidssjuka har fått sänkta ersättningsnivåer.
Regeringen skryter med ett minskat ohälsotal – men allt tyder på att människor hamnar i kläm, ohälsotalen minskar men hur är det med ohälsan? Enligt Sveriges kommuner och landsting har 70 procent av landets kommuner fått ökade kostnader för socialbidrag 2007 till följd av de den strikta tillämpningen på Försäkringskassan. Vi läser dagligen om människor som far illa. 50 000 personer kommer att sorteras ut ur sjukförsäkringen.
Motiven bakom besparingarna är alltså ideologiska. Det är inte bara i FRA – frågan som gamla liberala värderingar säljs till reapris.
2 år med klyftornas Allians har inneburit 2 förlorade år för miljön och där klimatpolitiken lämnat walk over. 2 år med försämrade levnadsvillkor för hundratusentals människor, överförda resurser från kvinnor till män, från låg- till höginkomsttagare, från arbetstagare till arbetsgivare.2 år där en tvivelaktig människosyn styrt utvecklingen och visat på stor okunskap om och ett flagrant ointresse för vanliga människors livsvillkor, där människors trygghet och frihet inskränkts. 2 år med växande ekonomiska orättvisor och av oansvarig ekonomisk politik. Bevare oss för de kommande 2 åren!